Träningsblogga blir hastigt och lustigt Aspviken istället!

Jaha, nu tänker du kanske att du skulle till Träningsblogga och kolla läget. Och så hamnade du här, bara så där. Jamen, det är här jag kommer att husera nu framöver!

Länge har jag tänkt att jag inte känt mig riktigt nöjd med namnet Träningsblogga. Vad betyder det ens, liksom? Verb i grundform (att träningsblogga), verb i imperativ (Träningsblogga!)? Anledningen att jag blev med det namnet var för att jag startade bloggen i all hast för snart tre år sedan och bara behövde ett namn på två sekunder. Sedan har det inte blivit något namnbyte pga dålig fantasi. Att det sedan slutade med att jag tog mitt efternamn: inte så himla fantasifullt, men det är ju ändå ett namn som jag aldrig kommer bli less på. (Nu hoppas vi bara att släktingarna inte blir sura för att jag snodde vårt efternamn, men först till kvarn när det gäller domäner väl!)

Sedan blev bytet till aspviken.se inte riktigt lika smidigt som jag hade trott att det skulle bli. Först raderades hela traningsblogga.se. Efter några turer med webbhotellets support återställdes den och allting var frid och fröjd. I några timmar. Innan jag började fundera på hur jag nu skulle flytta den, och det slutade med att jag trollade bort inloggningen till traningsblogga.se igen (men tack och lov inte innan jag hade hunnit backuppa alla inlägg och laddat upp dem här.). Så nu sitter jag här, hastigt och lustigt med en ny domän, tre års googleranking bortslängd och med en massa trasiga länkar (för att inte tala om alla bilder!) och förmodligen ett gäng borttappade läsare också… Men vem är jag att tacka nej till en utmaning? Börja om från början?

Och ps. jag börjar ju snart min nio veckor långa semester, så jag får väl fixa trasiga länkar då… Och förbered er på några dagar mixtrande i bloggens utseende. Hade ju tänkt fixa det innan ni kom hit, men jaaa, saker blev som de blev…

cropped-trailrunningselfie.jpg

Tillbaka i bloggosfären!

Nu vet jag inte hur ofta ni går in på min blogg, men det är säkert någon av er som har märkt att den låg nere ett par dagar. Förmodligen var det inte lika traumatiskt för er, men för min del var det kanske så att jag bröt ihop och bestämde mig för att aldrig mer engagera mig i någonting och kanske tänkte jag att jag hade SLÄNGT bort tre år av mitt liv på att bygga någonting som inte längre fanns, och kanske tänkte jag på alla race reports och dylikt som bara var försvunna i intet och som jag aldrig mer skulle kunna läsa och då kanske jag skulle glömma bort känslan under alla lopp jag har sprungit, och så vidare… Ja, kanske reagerade jag så.

Efter en radda mail till supporten på webbhotellet återställde de i alla fall bloggen till det skick den var innan allt försvann i tisdags, så det var väl egentligen ingen fara på taket (som man typ aldrig säger).

Nu är planen att flytta bloggen till en annan domän, som redan är köpt och betald, men vi får se om jag vågar – kanske råkar trolla bort den igen… ?

Desktop5

 

Vad jag tog hem från Göteborgsvarvet Expo

Obs! Detta inlägg innehåller inga köpta länkar. Jag har betalat för varenda vara och åsikterna är mina egna. Bara för tydlighetens skull… 

Som många av er vet flyttade Göteborgsvarvets mässa in till stan i år. Närmare bestämt till ungefär 300 meter från mitt jobb. Easy peasy att svänga förbi och inspireras och spendera pengar med andra ord. Först gick jag och hämtade min nummerlapp så fort jag hade lunch samma dag som mässan öppnade och sedan svängde jag väl kanske förbi mässan ett par gånger efter jobbet också…

Men vad fick jag med mig hem då? Jamen, herregud. Håll i er. Hur mycket som helst. 

Kari Traa hade en underbar monter med galet fina färgglada kläder. Av någon anledning fastnade jag för allt det blåa, och köpte ett linne, en t-shirt och en långärmad tröja i blått.

varvetexpo1

Kompressionsstrumpor – ja, jag vet inte om det är placebo eller vad, men jag älskar att springa i kompressionsstrumpor och inbillar mig att mina benhinnor mår mycket bättre nu än innan jag sprang i sådana. Så jag slog till med två par i fina färger från Gococo. Mycket sköna – har såklart provsprungit dem!

gococo

När man tecknade en prenumeration på Runner’s World (ja, why not liksom?) fick man ett par ursköna träningsboxers från Björn Borg. Win-win.

bjornborg

I Stadiums butik hittade jag ett par ursnygga Adidasshorts. Korta, men inte så där extremt hotpants-korta så det känns som att man springer i underkläder, svarta, snygga med Adidas tre ränder och de funkade perfekt att springa i, ty jag testade redan på Göteborgsvarvet. Tillsammans med en av tröjorna från Kari Traa.

adidasshorts

Allra mest nöjd är jag nog dock med… wait for it… mina nya träningstajts! Ja, jag är ju en träningstajtsshopaholic, det är ingen hemlighet, och nej jag hade inte tänkt köpa några tajts men kunde ju INTE låta bli när jag såg dessa megasnygga. Ett enda par fanns det kvar och de var i min storlek. Då går det inte att bara gå oberörd förbi… De är tydligen någon slags OS-upplaga och dessa ska alltså “fira de atleter från Afrika som är på väg till Rio de Janeiro“.

adidastajts

Det blev också en del godsaker. Älskar Paulúns supergröt så jag slog till på sådan tillsammans med Supermüsli och Supermix när de hade ett grymt mässpris. Smakade dessutom på en rödbetsjuice som, tro det eller ej, var riktigt himla god så jag fick med mig sådan hem också förstås… Och proteinflingorna fick jag gratis och var supergoda de också.

varvetexpo-001

Och sist men inte minst… Eller jo, kanske minst, men ändå värd så himla mycket: Göteborgsvarvetvattenflaskan! Den som hänger med och inspirerar på gymmet när jag drömmer om nästa lopp.

varvetflaskan

Betygsstress och Håkanvecka

Det är den värsta tiden på året.

Vadå? tänker kanske du. Det är varmt, vi har hela sommaren framför oss, man kan äta glass till middag och så vidare. Ja, jag vet. Men det är också betygstider. Det är den tiden på året då jag har som allra mest ångest, även fast jag vet att jag gör mitt jobb och allt jag kan, men jag mår alltid så dåligt och ifrågasätter mig själv ändå. Men det är bara att ta sig igenom de här två sista veckorna innan semester, sedan kan jag andas ut igen.

Jag ser ändå ljuset i tunneln…

Mitt under den mörkaste tiden på året hade jag ett par saker som jag såg fram emot med känslan av att när de inträffar, då är det i princip sommar. De två sakerna var:

* GöteborgsVarvet
* Håkan Hellström på Ullevi

Det betyder att det faktiskt i princip är sommar NU, för Göteborgsvarvet har ju varit och Håkan på Ullevi är på LÖRDAG. Alltså denna vecka. Det är helt galet! Hur vi satt i november någon gång och sa “Åh, den 4 juni, då ska det vara fint väder, då ses vi hos mig och grillar och dricker vin och sedan drar vi till Ullevi och ser Håkan.”. Kändes som evighetslångt bort (och det var det ju också) och nu är veckan här. Galet.

Jag tror att tanken på Håkan på Ullevi kommer vara det som gör att jag mäktar med denna vecka… Här finns förresten en Spotifylista med Håkans bästa låtar. Apropå Håkan alltså.

islatte

Det är i och för sig också ganska nice att det har blivit sommarvärme och man kan gå ut och svalka sig med en islatte på lunchen… 

Ett gammalt intresse och en video från New York

Ni vet hur gamla intressen liksom faller i glömska när man blir vuxen och har åtaganden som jobb och sånt där? Nej? Ni håller fast vid era gamla intressen? 

Jag älskade att göra film förr i tiden. Tror det började någon gång i högstadieåldern då jag började låna morfars (megastora i dagens mått mätt) videokamera. När jag fick lön från sommarjobbet köpte jag en egen videokamera. Mina filmer blev väl aldrig särskilt bra, jag lade väl aldrig ner jättemycket energi på dem, men jag tyckte att det var så himla kul! Framförallt älskade jag att sätta musik på rörlig bild; minns särskilt en gammal video från mormor och morfars stuga utanför Kalix där min syster och min kusin åkte skidor efter en skoter och vurpade (såklart) och jag filmade, filmade och filmade och lade på ljud. Det finns filmer från löjfiske, midsommarfiranden, roadtrips och Halloweenfester.

Jag är lite smygintresserad av sånt fortfarande, så nu har jag bestämt mig för att försöka få in lite mer rörlig bild i bloggen. Jag menar, nu har jag ju en plattform till och med! Folk att visa filmerna för! Jag har en helt evighetslång semester på ingående och det blir ju ett ypperligt tillfälle att försöka mig på det här med film igen. Åka runt i Göteborg och skapa film? Hur kul? Vad skulle ni vilja se från Göteborg med omnejd?

Jag var ju i NYC i påskas och slängde ihop en kort film därifrån, som jag inte har vågat visa för någon ännu. Vill liksom be om ursäkt för att den är dålig, men ska jag vara helt ärlig är jag faktiskt ganska nöjd med den (tihi).

NYC in 3 minutes from Ida Aspviken on Vimeo.

Se mer video

Idag lade Emmi från Explorista.se upp en jättefin kitesurfvideo från Tarifa. Gladvideo! Sommarvideo! Kolla in.

Jag gjorde en video från fjolårets Skatås Ryggar och lade upp på youtube. Jag är lite smårädd för att lägga upp bloggrelaterade grejer på youtube (jag vet inte varför, youtube känns så stort och lite elakt) så dagens video laddade jag upp på Vimeo istället. Vet inte vilket som är bäst. Någon som har en åsikt i frågan?

Alla anledningar att träna är bra anledningar

Det är någonting med fredagar. De gör mig trött. Igår hade jag en rätt jobbig dag också. Eller, jobbig och jobbig, men jag pratade betyg med elever och det blir alltid en hel del känslor kring det och det är en anspänning som efter att den släppte gjorde mig lite extra trött och jag kände hur huvudvärken sakta smög sig på. Så när jag kom hem -> inte så himla pepp på att göra någonting. Framförallt inte träna.

Det är lite lustigt. Jag vet att mitt kassa humör blir bättre om jag tränar. Det är exakt det jag behöver, jag vet ju det.

Hela dagen fick sin kassa topp när grannen började spela riktigt bajsnödig musik på högsta volym (förmodligen förfest innan Summerburst), och till slut gick min gräns och nej, den innebar inte att gå upp och knacka på och be hen dämpa sig (klockan var ju liksom 18 på en fredag), utan min gräns var Nej, nu jävlar! Nu drar jag ut och springer! Alla anledningar att springa är bra anledningar.

Knappt 5 kilometer var allt jag behövde för att mitt humör helt och hållet skulle ändras. Jag hade sprungit av mig dagen, jag hade sprungit av mig grannen och när jag kom hem hade musiken dessutom tystnat. Och den gråa dagen hade plötsligt blivit en fin försommarkväll – bara en sådan sak. Det var så där att jag började tro att löpning faktiskt är magiskt på riktigt.

IMG_1037

Och kroppen då? Den kändes kanon! Första löprundan efter halvmaran och inga känningar någonstans. Inte ens i knät som jag ändå har varit lite orolig för den senaste tiden. Hurra för kroppen!

Jag har varit sugen på den där löprundan ända sedan Göteborgsvarvet men kropp och huvud har bara skrikit nej, jag har varit trött och omotiverad. Men nu känner jag att jag är tillbaka på banan igen och är redo att börja blicka framåt mot Fjällmaraton Sälen. Men mer om det i ett annat inlägg!

IMG_1040

Hej min core, är du kvar?

Godmorgon fredag och två veckor kvar till sista arbetsdagen för läsåret! 

Hörni, jag sa ju att jag skulle träna igår. Och det gjorde jag. Tro det eller ej. Hade den sjukaste effektivaste dagen på hela läsåret på jobbet, gick därifrån sent och raka vägen till ett corepass. Core, alltså. Hur längesen var det inte jag tränade den? Eller någon styrketräning överhuvudtaget? Måste vara ett par månader sedan, minst!

Chockerande nog kände jag mig inte så svag i de där bålmusklerna ändå, men det är klart, man använder dem ju ganska mycket när man springer så även om man inte tränar core specifikt så får den ju ändå jobba. Men nu känner jag att jag nog vill satsa på det här med att stärka upp kroppen lite ett tag. Det är trots allt ganska länge tills nästa inplanerade lopp, så jag kan ligga lite halvlågt med löpningen och fokusera på annan träning ett tag. Inte för att jag kommer att sluta springa, ni är ju galna om ni trodde att det var det jag menade!

Desktop9

Förresten, kommer ni ihåg vassa-armbåge-mannen på Göteborgsvarvet? Han som dök upp efter 19 km och drämde till mig i armen när jag verkligen var pigg och glad nog som det var? Eh… Jamen, hans märke sitter fortfarande kvar som vore det tatuerat på min arm. Undrar om det någonsin kommer att försvinna?

Nåja.

Nu är det snart helg och den kommer nog att gå i lugnets tecken. Det har varit en del den senaste tiden, så jag kan nog behöva en sådan helg. Jag tänker: sova, träna, sova, sova, träna, sova, Netflix.

Har du några roliga helgplaner? Eller något bra Netflixigt att rekommendera? 

Känslan när det är över

Jag tror att ni alla som läser detta någon gång i livet har haft något slags mål som ni till slut har uppnått. Utbildning, jobb, träning? Jag vet inte vad. Kanske har ni då också varit med om känslan av att luften går rätt ur en när målet är uppnått. På ett bra sätt alltså. It’s over, it’s done. Luften-gick-ur-mig-känslan brukar föregås av någon slags eufori men följs ofta av t.ex. huvudvärk eller enorm trötthet.

Detta händer mig utan undantag varje gång betygen är satta. Det kommer alltså hända inom några dagar. Sedan kommer det hända igen efter skolavslutningen. När alla eleverna har gått hem. Eufori = herregud, jag klarade ännu ett år! Trötthet = herregud, har inte sovit på flera veckor pga bara bedömt texter och rättat prov och pratat betyg! Huvudvärk = Ja, ni fattar.

Exakt den där känslan fick jag också efter GöteborgsVarvet. Det är ju liksom ett år sedan jag anmälde mig, sedan har jag känt både längtan efter det och stress över att tiden har gått så snabbt och jag har hunnit träna för lite. Och sedan klarade jag det, och snabbare än förra gången, och det var ju skönt, och sedan poff så gick luften ur mig. Det innebär att jag alltså inte har tränat någonting alls sedan Varvet. Igår gjorde jag ett tappert försök genom att byta om till hälften. Överkroppen var löpklar, benen gick runt i pyjamas. Det blev ingen löpning.

Men jag är inte ledsen för det. Det känns ganska naturligt att kroppen och huvudet säger ifrån litegrann. Nu börjar jag se ljuset i tunneln vad gäller all bedömning och betygsättning, så idag ska jag till och med passa på att träna. Känner att jag börjar bli sugen igen! Och nej, jag vet, det har inte gått jättemånga dagar sedan halvmaran så att se detta som någon slags comeback kanske är aningen överdrivet. Men ändå, pepp på träning nu va! Känns som att jag har vilat i en evighet!

Desktop6

Frossa i race reports

DCIM157GOPRO

Oj, vad hände? Vet inte om det var urladdningen som Göteborgsvarvet var, eller om det är jobbet eller vad? Men plötsligt gick jag från superpepp till halvdepp. Jag försöker ta mig ut och springa, men är för trött, försöker skriva något i bloggen men jag stirrar bara på en tom skärm. Men det är så där det blir. Så fort jag har tränat ett pass, alternativt anmält mig till något nytt lopp så är nog allt som det ska vara igen. Under tiden tänkte jag tipsa om några fina saker jag läst i bloggsvängen de senaste dagarna.

Frossa i race reports

* Erika gjorde ett drömvarv! Läs hennes race report från GöteborgsVarvet. En blir alldeles lycklig av att läsa, och hoppas att man får uppleva ett sådant lopp då verkligen ALLTING stämmer.

* Det var väl runt en 40-50000 pers som sprang Varvet i helgen, och bland dem hittar vi även Clara och Åsa. Och Jens!

* Och läs och häpna! Varvet var inte det enda loppet som gick av stapeln i helgen! Anna sprang Ecotrail Oslo (45 km!) och här får man inte bara frossa i ord, utan även i bilder. Och den vätskekontrollen (eller matstationen?) ser ut som en dröm, en sådan (eller flera) borde alla lopp införa. Cola, liksom!

* Maria sprang Täbyloppet, och det så snabbt att hon hamnade på prispallen. All respekt! Jag vill också bli snabb på milen!

Har du läst (eller skrivit) några bra race reports den senaste tiden? Länka gärna i en kommentar – jag ÄLSKAR att läsa race reports.